Allt gick lagets väg, allt fungerade utmärkt. Såväl i offensiven som defensiven. Man hade en stark defensiv som höll tätt allt som oftast och två tunga anfallare i Rossi och Nilmar. En bra placering i ligan vilket ledde till CL-spel.
Men så började motgångarna för Villarreal. Det var dags för en ny säsong, och det började inte alls bra. 5-0 i baken redan i den första matchen – och så bara fortsatte det. Poängtapp efter poängtapp. Sedan började det hända ännu värre saker. Nyckelspelare blev skadade, vilket gjorde det ännu svårare för Villarreal som fick ta upp spelare från sitt B-lag.
Efter en halv säsong låg man där nere i botten och det såg inte alls ljust ut för de gula U-båtarna. I Champions League gick det som väntat – katastrofalt. 0 poäng. Utspelade av alla lag.
Men det var många som trodde att Villarreal skulle rycka upp sig och förbättra sitt spel avsevärt efter uppehållet. Några nyckelspelare var tillbaka såsom Nilmar och Rossi, så visst, det fanns en god chans till att laget skulle höja sig.
Ligaspelet började igen och man såg ett helt klart bättre Villarreal. Laget började att ta poäng efter poäng och det började se allt mer bättre ut. Men så hände det som inte fick hända. Rossi gick sönder – på nytt.
Man började då spela halvdant, precis som man gjorde under hela hösten och det ledde givetvis till många poängtapp.
När det återstod bara några matcher kvar i ligan tog man en viktig skalp på bortaplan mot Sporting Gijón. Då gick man upp några placeringar och många trodde att det redan var klart – att Villarreal skulle stanna kvar efter en tuff säsong. Men ack så fel många hade.
I den sista matchen behövdes minst kryss hemma mot Atletico Madrid. Det stod 0-0 väldigt länge, men med bara fem minuter kvar av matchen satte Falcao dit 1-0 till Atletico Madrid. Fast då var Villarreal fortfarande i La Liga då Vallecano inte ledde hemma mot Granada. Rayo Vallecano gjorde 1-0 i slutskedet av matchen, vilket betydde att Villarreal fick säga tack och adjö till La Liga.
Varför gick det som det gick då? Ja, var ska man börja? För det första är Villarreal inte nog vana vid att spela två matcher i veckan. De kunde inte spela på så många fronter, de behövde fokusera på allting, ligan, Champions League och den inhemska cupen. För det andra, så drabbades laget av många skador, och det inte på vilka spelare som helst, utan nyckelspelare såsom Rossi och Nilmar. Det gjorde laget mycket svagare vilket syntes på resultaten. Och för det tredje, de var inte det gamla Villarreal. Man spelade inte som ett lag, man kämpade och slet inte, man brydde sig inte särskilt mycket, man trodde att de övriga lagen skulle ordna det för Villarreal.
Detta är naturligtvis ett tungt slag för Villarreal. Det kommer att påverka laget väldigt mycket. Ett flertal spelare kommer med all sannolikhet, med all rätt, att byta klubb då de inte alls är sugna på att spela i så låg nivå. Nyckelspelare som Borja Valero och Rossi kommer garanterat att lämna laget.
Från CL-spel till division två på en säsong, hur kan det hända? När man säger det kan man inte alls tro på det, men det har alltså inträffat, tråkigt nog. Hursomhelst, Villarreal har det riktigt tungt för tillfället och är väldigt besvikna, men det är bara att köra på. De kommer ju att fortsätta att spela fotboll och det återstår att se hur det kommer att gå för de gula U-båtarna. Intressant kommer det säkert att bli.
