0

I nationens tjänst: Holland

Fakta om Hollands landslag:

Antal EM: 8

Antal EM-guld: 1

Väg till EM: Vinnare av kvalgrupp E

Senaste EM: 2008, utslagna i kvartsfinal

Förbundskapten: Bert van Marwijk

Tänkbar startelva (4-2-3-1): Stekelenburg – van der Wiel, Heitinga, Mathijsen, Willems – van Bommel, De Jong – Robben, Sneijder, van der Vaart – van Persie

Spana in: Robin van Persie – kommer från en säsong i Arsenal där han på allvar etablerat sig som en av världens allra bästa spelare och som lagkapten burit sin klubb till nytt Champions League-spel. Var ett personligt misslyckande i VM för två år sedan, det blir han garanterat inte nu.

Få länder har upplevt samma smärta som Holland. Det lilla, sympatiska landet med alla sina vackra tulpaner och kvarnar är lätt att förälska sig i rent ytligt. Folket är trevligt, språket klingar fint och landet är mycket vackert med kanalprydda Amsterdam som centralpunkt. Omvärlden älskar sitt liberala Holland. Och holländarna själva, de älskar sitt fotbollslandslag mer än allting annat.

Genom historiken kan få länder mäta sig med de bedrifter som Hollands orangea lag stått för i de internationella mästerskapen. Det är en ren fascination hur ett land med mindre än 16 miljoner invånare alltid presterar på världsklass. Förklaringen till att Holland i år ut och år in ständigt odlar fram nya talanger är den unika ungdomsverksamhet som finns i landet. Från sina första steg på en fotbollsplan är den viktigaste lärdomen att växa ut till en vinnare. Holländska spelare växer upp i en omgivning där allt handlar om att vinna. Det är med dessa krav som en stor fotbollsnation föder sina framgångar.

För den klarsynte är det emellertid enkelt att se tillbaka och konstatera de facto att Holland aldrig varit någon vinnarnation. Jag vill hävda att man aldrig heller kommer att bli det. Men trots de återkommande misslyckandena i de stora sammanhangen har man ändå alltid älskats av så många. Gyllene generationer har kommit och gått. Europa och övriga världen har målats vacker av spelare som Bergkamp, van Basten och inte minst Cruijff. All den kreativitet som alltid kantat den holländska fotbollen har tagit den dit den är idag, till folkets hjärtan.

Förvisso har de allra färskaste årgångarna av fotbollsfascister en mycket svartmålad bild av Holland. Efter den blytunga finalförlusten mot Spanien i VM 2010 valde medierna att hylla den spanska offensiva passningsfotbollen och på samma gång kritisera Hollands fysiska spel. Filmsekvenser på en karatesparkande De Jong vevades gång på gång och spred propagandabilden om ett brutalt landslag som ville skada de stackars bolltrollande spanjorerna. Denna bild har onekligen influerat dagens ungdom kan jag slå fast, en bild som är fasligt missvisande.

För ända sedan 70-talets tidigare år har Holland förgyllt vår värld med sitt spel. Det är även Holland som världen har att tacka för det offensiva spel som finns idag, något som hade sin uppkomst i den totalfotboll som grundades i just Holland på 70-talet. Utan den hade inte nationer som Spanien kunnat skönspela sig till en EM- och VM-titel. Därför har vi Holland att tacka för så mycket. De har nämligen bidragit till den fantastiska fotbollsvärld vi lever i år 2012.

2012 som är det år då den lilla vattenskadade nationen drömmer om en titel. Det år då landslaget ska återvinna äran till de orangea kungafärgerna. Men vilka frön till drömmar finns att finna när hela världshistorien är emot en. Hyllade årgångar har passerat igenom landslaget i en strid ström, med en enda titel som resultat. Den togs i EM 1988, höjdpunkten i den holländska fotbollen. Allt dessförinnan och därefter har varit år av tårar.

Först ut att misslyckas var den generation som satte Holland på kartan. Med Johan Cruijff i spetsen gick Holland till final i VM 1974, bara för att förlora med 1-2 mot Västtyskland. Fyra år senare var inte Cruijff med, men hans aura vilade över det landslag som återigen tog sig till VM-final och återigen föll. Denna gången med 1-3 efter förlängning mot Argentina. Spelare som Johan Neeskens, Rob Rensenbrink, Arie Haan och revolutionären Cruijff fick aldrig lyfta någon pokal i landslagsdressen.

När sedan 80-talet kom tog en ny era vid, en era som skulle visa sig sluta som en guldera. Efter motgångar och misslyckade kvalspel tog Holland sitt enda landslagsguld vid EM 1988 när man segrade med 2-0 i finalen mot Sovjet. I bräschen för europamästarna gick Ruud Gullit och Marco van Basten som båda gjorde mål i finalen, men denna gyllene generation bestod även av stora män som Frank Rijkaard och Ronald Koeman.

Men efter guldet 88 föll Holland tillbaka i gamla seder. En ny otroligt talangfull grupp växte fram, med spelare som Aaron Winter, Wim Jonk, Marc Overmars och Dennis Bergkamp. Men för denna grupp uteblev framgångarna, samtidigt som nya megatalanger slussades in i landslaget och tog över efter namn som Winter och Jonk. I VM 1998 ställde så Holland upp med ytterligare ett fantastiskt lag. Nu hette spelarna Phillip Cocu, Frank och Ronald de Boer, Patrick Kluivert, och tillsammans med Bergkamp och Overmars visade de en hel värld hur effektivt anfallsspel kan vara. Men i semifinalen mot Brasilien tog det stopp när en av Hollands stora fasor klev in i handlingarna – straffsparkarna.

Två år senare skulle samma generation bjuda på lika vackra konster i EM på hemmaplan. Och i en tuff grupp lekte man sig vidare och slaktade sedan Jugoslavien med 6-1 i kvartsfinalen. Därefter var det än en gång dags för semifinal. I en match där Holland hade två straffar, uppemot 30 avslut och flera ramträffar höll Italien 0-0 hela vägen med ett enda skott mot mål. Straffläggningen gick som två år tidigare och drömmen var död för ännu en älskad landslagsupplaga. Vid kvartsfinalförlusten mot Ryssland i EM 2008 och i den gränslöst knäckande finalförlusten mot Spanien i VM 2010 tog den femte av Hollands magiska generationer slut. Förlusterna innebar att Ruud van Nistelrooy, Edwin van der Saar och Gio van Bronckhorst avslutade sina karriärer utan några mästerskapspokaler.

När Bert van Marwijk nu reser till Polen och Ukraina gör han det med den senaste i raden av de magiska generationer som ungdomsverksamheten levererat. Robin van Persie, Rafael van der Vaart, John Heitinga, Wesley Sneijder, Klaas-Jan Huntelaar och Arjen Robben står alla på toppen av sina karriärer. De holländska ungdomsskolorna har förädlat den talang som givits samtliga dessa spelare. I tre mästerskap under sex års tid har de fått chansen att spela sig samman, lärt känna varandra och ska enligt alla regler vara som bäst i detta EM.

Nederlaget mot Spanien är glömt, nu ska historia skrivas. Nu är det upp till bevis när gruppen samlas för ett kanske sista äventyr tillsammans. Som sjuåringar lärde sig den holländska truppen hur man blir vinnare. Jag är väldigt säker på att de inte gjorde det i orangea tröjor. Sommarens stora prövning för dem står därför redan klar. Lär er vinna, med landslagströjan på.

Hannes Feldin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.