Det var ju klart att det skulle gå åt helvete. När vi upplever en av de mest välspelade turneringarna på länge så brakar det naturligtvis samman och skiten träffar fläkten bokstavligt talat. Det finns de som med en dåres envishet hävdar att fotboll och politik inte hör ihop. Efter gårdagens kravaller mellan polska och ryska ”fans” borde det vara en fingervisning för alla inom världsfotbollen att politiken alltid kommer att vara närvarande, vare sig vi vill det eller inte. Och för de styrande inom FIFA och UEFA måste man ta ställning om ”the show must go on” i alla lägen, utan så mycket som en axelryckning.
Detta skulle ju bli en krönika som skulle handla om Tjeckiens chockstart mot ett lamt Grekland, om Alan Dzagoevs totala världsgenombrott och om en polsk hjälte vars livsöde överträffar nästan vilken smäktande grekisk tragedi som helst.
Första tanken var att nu blir det inte så. Jag tycker ändå att vi ska välja att lägga fokus på en av de vackraste målen av en av de vackraste hjältarna. En man vars liv präglats av en sån ofattbar hemskhet att det inte går att klä i ord. Men det målet han satte visade att man kan stå upp och ta sig vidare efter att ha drabbats av våldets meningslöshet, och det var samtidigt en käftsmäll mot de högerextremister och andra negativa krafter som spridit skräck på gator och torg tidigare under dagen.
Jakub Blaszcykowski, som vid elva års ålder fick se sin mamma knivhuggas till döds av sin pappa, fick göra turneringens snyggaste och Polens viktigaste mål på mången god dag. På något sätt en vacker symbol för att det inne på arenan utspelas en kamp mellan ”The Good Guys”, och att de ruttna äpplen som systematiskt förstör festen på andra skådeplatser aldrig ska tillåtas vinna kampen.
Polen-Ryssland. Två länder vars historier sammanlänkats vid mer än ett tillfälle, och sällan under några trevligare omständigheter. Den senaste raden av händelser som befäst stora delar av Polens förakt mot detta Ryssland skedde för två år sedan när den polske presidenten Lech Kaszcynski tillsammans med Polens riksbankschef, överbefälhavare samt stora delar av parlamentet dog i en flygolycka i västra Ryssland. Den ryska haverikommisionen under ledning av den nuvarande presidenten Vladimir Putin kom snabbt fram till att det var den mänskliga faktorn som var orsaken till olyckan. Denna förklaring köpte inte den stora polska massan och vreden blev inte mindre av att hela den polska ledningen var på väg till Katyn för att delta i en minnesceremoni över de 22000 officerare som mördades av Stalins styrkor där under andra världskriget.
Relationerna har långsamt förbättrats, båda regeringarna har jobbat hårt med detta. Därför kändes det konstigt att den ryska marschen på den ryska nationaldagen godkändes av de polska myndigheterna. Alternativet borde ha varit att ha en betydligt större polisinsats än som nu var fallet. När kravallpoliserna nådde fram var det för sent för att förhindra att hundratals människor skadats.
Om vi för ett ögonblick vänder tillbaka på det skeende som utspelade sig på stadion mellan Polen och Ryssland så visade ryssarna upp ett spel som inte riktigt imponerade lika mycket som mot tjeckerna. Men det står hursomhelst klart att vilka som än kommer tvåa i dödens grupp kommer att få ett tufft jobb att ta sig förbi ryssarna. För efter gårdagens matcher vågar jag lova att det ska till ett smärre mirakel för att ryssarna ska bränna förstaplatsen i gruppen.
Polen då? Jo, de kommer att spela en helt avgörande match om andraplatsen mot ett annat land som har ett och annat otalt med den ryska björnen, nämligen Tjeckien. Nu är det dock slut på de stora riskmatcherna i den här gruppen och nu hoppas vi på att det blir fair play även på gator och torg i slutrundan.
Tjeckien sitter trots brakförlusten i premiären i förarsätet i matchen mot Polen då det kommer räcka med oavgjort. För Polen kommer det att krävas seger då man bara har två poäng efter de två första matcherna. Den katastrofala andra halvleken mot de tama grekerna kan med andra ord komma att stå Polen väldigt dyrt.
Om man som krönikör för ett ögonblick får vara lite subjektiv så skulle det för mig vara självklart att mannen som räddade min tisdagskväll, Jakub Blasczykowski får frälsa sitt land ytterligare en gång och ta Polen till en efterlängtad kvartsfinal.
Hjältar som han är liksom värda det…
