När majoriteten av Europas anrika toppklubbar föreslog att de skulle bilda en egen serie, försattes fotbollsvärlden i chock. European Super League, som initiativet hette, hade inneburit en mer sluten division där titaner som Real Madrid, Manchester United och Chelsea skulle vara garanterade varsin plats – oavsett hur de presterar. Nu när planerna på ESL tvingats krossas (åtminstone för den här gången) av miljontals upprörda fans, kan vi inte låta bli att undra hur den hade förändrat transfermarknaden.
Många är enade om att European Super League skulle göra stor skada på sportens tävlingsinriktade natur. Och sett till att vi hade fått färre underdogs skulle det i sin tur bli svårt för spelbolag att kunna erbjuda höga odds. Något sådant tar givetvis udden ur betting. När det kommer till hur ESL hade förändrat transfermarknaden misstänker vi följande…
Större klyfta på marknaden
Redan idag pratas det mycket om att det ekonomiska gapet är för stort mellan toppklubbarna och de andra lagen i respektive ligor. Sett till att UEFA hotade med att exkludera lagen i European Super League från deras nationella ligor, så kan vi bara förmoda att klyftan hade blivit ännu större.
Plockar du bort topp 6-lagen i Premier League, de tre bjässarna i La Liga och Italiens främsta publikmagneter ur, sjunker förstås ligornas kvalitet och därmed intäkter genom sändningsrättigheter dramatiskt. Detta hade resulterat i att ESL, som den amerikanska banken JP Morgan ville boosta med drygt 35 miljarder kronor, blivit en VIP-liga. Med klubbar som badar i utomjordiska pengar skulle taket på transfersummor nå nivåer vi trots nuvarande transferklimat kanske inte riktigt kan föreställa oss.
Drömsits för agenterna
Den som följt fotboll tillräckligt länge förstår att agenters främsta intresse ligger i att flytta runt sina spelare. Agenter tjänar stora pengar på spelarövergångar. Någon som Mino Raiola är långt ifrån älskad av diverse tränare och klubbägare runt om i Europa. Detta på grund av att han så ofta försöker styra runt sina dyraste spelare under deras karriärer.
I en European Super League, där klubbarna skulle få betydligt mer pengar att röra sig med, hade agenterna kunnat pusha upp priserna på sina spelare bra mycket mer än de gör idag. Med de olika lagens stärkta ekonomier hade Raiola och de andra agenterna fått goda förutsättningar att flytta runt sina hetaste spelare mellan olika klubbarna och tjänat fantasisummor varje gång. Påståendet att spelare mer och mer förvandlas till produkter skulle med andra ord få en betydligt tyngre grund.
