Åtta år är vid första anblicken en ganska lång tid. Så lång tid tar det t.ex för en spelare att utvecklas från att vara en av världens största 19-åriga talanger till att bli kanske världens största spelare som avgör en EM-kvartsfinal nästan på egen hand. Så lång tid tar det också för en 22-årig stjärnforward att gå från att vinna EM:s skytteliga till att bli en ganska anonym 31-årig forward i ett ganska anonymt kvartsfinallag i EM.
I går verkade de åtta åren bara ha svischat förbi, och den unge 19-åringen, som nu växt ut till en megastar, har för länge sen kört om den gamle skytteligavinnaren.
Cristiano Ronaldo och Milan Baros kom båda till EM med förhoppningar på sig. Baros skulle operera som Tjeckiens enda forward och fortfarande ha uppdraget att göra mål. Det gick sådär.
Ronaldo kom mer eller mindre med en svältfödd nations ångest på sina axlar. Han ska bära sitt land fram till den där titeln som man, i just EM 2004, snöpligt missade mot Grekland. Efter två ljumma matcher i början på gruppspelet går det inte sådär längre.
Alla vackra sagor har ett slut, och det är lite symptomatiskt att det Tjeckien som tjusade Europa och världen i slutet av 90-talet och början av detta millenniet tappade en av sina sista fanbärare igår. När Milan Barós nu annonserar sin pensionering från landslagsfotboll så gör han det som en av de sista i den lysande generation som hade sin peak mellan 1996-2004.
Tyvärr lämnades Johan Elmanders stand in i Galatasaray på slutet med helt andra lekkamrater än den fantastiska rad av världsstjärnor som satte den tjeckiska landslagsfotbollen på världskartan för dryga decenniet sedan. Det fanns ingen Nedved, ingen Poborsky, ingen Berger och ingen Koller, och därmed inget reellt hot mot portugiserna.
Med detta som bakgrund så känns Tjeckiens kvartsfinal, kanske inte som en bragd men väl som ett maximalt utfall av ett lag som till många delar har likheter med ett Lagerbäckskt 00-Sverige. Med riskminimering och ett rakt spel med snabba omställningar så lyckades man med att, via segrar mot Polen och Grekland, ta sig till kvartsfinal. Med inledningsmatchen mot Ryssland i någorlunda färskt minne förstod vi alla att Ronaldo & Co förr eller senare skulle hitta ett hål i den tjeckiska skölden. Första kvarten såg dock till vissa delar ut som ett karbonpapper på just Rysslandsmatchen.
Tjeckien satte en ganska hög press på de i och för sig karismatiska men ganska tröga portugisiska mittbackarna Pepe och Alves. Detta fick i sin tur till följd att portugiserna kom i trångmål i uppspelsfasen och i nästa skede kunde vinna boll genom Hübschmann och Plasil. I början kunde mata fram lite bollar på Pilar och den alltid löpande Jiracek.
Det blev dock aldrig några farligheter och när Bruno Alves efter kvarten spelat fick ordning på nervtrådarna var matchen i princip körd. Man kunde bekvämt flytta upp positionerna på den tjeckiska planhalvan och Ronaldo kunde, från sin utgångsposition ute hos den för dagen bleke Gebreselassie, vandra omkring som en tonåring i ett reafyllt köpcentrum. När Ronaldo ledigt vände bort sin back och rammade stolpen strax före paus var det ingen, som inte bar tjeckiskt pass, som hade någon annan tanke än att portugiserna skulle få utdelning förr eller senare.
Det blev mycket riktigt party på den tjeckiska planhalvan i den andra halvleken. Medan portugiserna stod vid skivspelaren och valde punkskivor så försökte tjeckerna desperat rusa runt och städa upp allt som portugiserna ställde till med. Tjeckerna hade ungefär 10 minuter kvar av städande när Ronaldo tog sats bakom ryggen på den tidigare så duktige backen Gebreselassie, och med sin kraftfulla nick krossade den sista porslinvasen i det tjeckiska finrummet och därmed satte punkt för den tjeckiska festen. Det finns en hel del som tyder på att det kommer dröja länge tills tjeckerna kommer att kunna bjuda på en fest av den här magnituden.
Barós har slutat och de andra två internationellt renommerade stjärnorna Cech och Rosicky(skadad igår) blir allt äldre. Dessutom har ingen av dem den där klassiska stjärnauran att man kan bygga lag kring dem och inte heller är de spelare som ger energi åt andra genom sin närvaro.
Nej, Tjeckien får nog vara nöjda om man tar sig till mästerskap under den närmaste framtiden. Och om man för ett ögonblick ska göra en analys av hur tjeckerna tog sig till kvartsfinal blir den tydliga slutsatsen att tjeckerna tog sig in i slutrundan pga en gynnsam lottning. Efter att ha fått en rejäl överhalning i ryska posten i första matchen så kunde man via smart agerande i två ”sanning eller konka”-matcher ställa exakt de frågor som behövdes till Grekland och Polen för att kunna skicka ut festinbjudningar till Portugal.
Kan då Ronal.. flåt Portugal ta sig hela vägen den här gången? Vi kan ju säga så här, att med Ronaldo i storform kan vad som helst hända över 90 minuter och därmed finns chansen till ett guld den 1 juli. Man ska dock ha klart för sig att det finns åtminstone två lag(Spanien och Tyskland) i turneringen som position för position har bättre lag än portugiserna, och spelare som Nani och delvis Raul Meirelles inte haft någon lysande inledning på turneringen.
Just Spanien i en eventuell semifinal och Tyskland i en eventuell final har spelare som kommer att ställa helt andra frågor till Portugals försvar och defensiva mittfält. Det som Paulo Bento har att fundera över och slipa på fram tills på onsdag är inte hur man ska spela offensivt, de nycklarna(nyckeln) har man redan. Det är hur man ska svara upp på den kanonad av frågor som kommer att hagla in på den motsatta planhalvan som man måste lösa.
Extra mycket tryck kommer att landa på ytterbackarna Pereira och Coentraó. Missar man i uppspelsfasen och börjar markera med ögonen istället för att gå på kropp så kommer spelare som Iniesta,Silva,Müller och Özil obönhörligen att straffa dem.
Midsommarafton står för dörren och mitt mellan sill, nubbe, små grodor och annat helyllesvenskt så tänker jag hålla ett hököga på kvartsfinalen mellan Tyskland och Grekland. Jag, precis, som många andra fotbollsgalningar kan se och uppskatta när en underdog reser sig och står upp mot de stora. Men i kvällens match hoppas jag verkligen de tyska spelarna trycker på hela sitt register och kör över grekerna.
För även om jag kan ha sympati för grekernas situation inrikespolitiskt så vill jag inte se fler 2004-cirklar som sluts…
