En EM-premiärdag kan vara som en bal på slottet. Den kan vara tråkig och trist. Långtråkig och alldeles, alldeles underbar. Startskottet för EM gick i den grupp som, i alla fall av oss i Sverige, utnämnts som den tråkigaste och mest intetsägande. Efter gårdagens EM-premiär har vi nog alla anledning att omvärdera styrkan och underhållningsvärdet i Grupp A.
En fråga som höjts i den europeiska fotbollsgräddan under året är huruvida Tiqui-taqafotbollen är död. Om den typen av fotboll som Barcelona och Pep Guardiola har missionerat nu är inläst och död. Chelsea vann i och för sig Champions League med en form av igelkottstaktik, men den fotboll som koms ihåg och som idag känns som den regerande är den som både Real Madrid och Champions Leaguefinalisterna Bayern München förespråkar. En snabb passningsorienterad fotboll där det viktigaste är att med tidiga passningar bryta motståndarnas lagdelar. I går afton fick vi se ett Ryssland i allmänhet och en fullständigt briljant Alan Dzagoev i synnerhet, som slängde Tiqui-Taca spelet överbord och körde dragracing runt de tröga tjeckiska försvararna. Ryssland kan med sitt omställningsspel straffa alla lag, men man kan med sin något åldersstigna backlinje också åka ur turneringen på ett tidigt stadium.
För fyra år sedan spelade Sverige vad de trodde skulle vara en jämn och spännande match mot Ryssland i EM. Gruppavgörandet skulle visa sig bli spel mot ett mål. Då unga spelare som Andiry Arshavin och Roman Pavlyuchenko sprang i åttor runt de svenska backarna. Ryssarna tog sig då vidare till en semifinal och frågan är var det ska sluta den här gången. Efter att ha skärskådat de fyra lagen i Grupp A så har jag svårt att se att Ryssland ska kunna undgå att slå ett hemmaparalyserat Polen och ett kvalitetsmässigt betydligt svagare Grekland.
I gårdagens match tog tjeckerna tag i taktpinnen från början och såg nästan ut att invaggas i en falsk säkerhet när ryssarna körde en variant på den gamla ryska paradgrenen ”den brända jordens taktik”, som man använt med stor framgång i ett flertal krig. Man hade en stabil och bollsäker, men något långsam backlinje( där kan Ryssland komma att ha ett problem när man kommer till utslagsfasen). Mycket ljus föll naturligtvis på tvåmålskytten, den gudabenådade Alan Dzagoev, och den pånyttfödde Andriy Arshavin som var de två lansar som den ryska hären använde för att sätta in de dödliga huggen i den tjeckiska försvarslinjen. Den under våren storspelande Petr Cech såg plötsligt mycket mänsklig ut och ett par av målen kunde den långe burväktaren eventuellt gjort något åt.
Det som ofta intresserar mig när jag tittar på en fotbollsmatch är dock att ta en titt ett steg ner i banan. För att se vem som är ”mannen bakom mannen” liksom. Och i mina ögon så fanns det en sådan, nämligen den lysande mittfältsdynamon Roman Shirokov, som förutom att briljera med snabba distinkta pass genom det tjeckiska mittfältet fick kröna en fantastisk insats med ett påpassligt mål. Håll koll på 30-åringen från Zenit St Petersburg! Han kan bli tungan på vågen för den holländske förbundskaptenen Dick Advocaats mannar.
Vad händer med hemmanationen Polen då? Var tänker de ta vägen i detta EM? Frågan är minst sagt befogad efter att man kladdat till det å det grövsta mot Grekland. Robert Lewandowski,mannen som en hel nation litar på ska frälsa dem gjorde sitt när han i den 18:e minuten nickade in ett inlägg från högerkanten. Just den heliga treenigheten från Dortmund; Kuba, högerbacken Pischzek och nämnde Lewandowski vävde med sina rappa kombinationer ett nät som grekerna fastnade i gång efter annan. När man dessutom fick en EM-present av det större slaget av den spanske rättskiparen, som gav den grekiske mittbacken Papasthopoulos två hårresande gula kort,så satte det polska publikhavet igång en euforisk gungning. När den inhemska lyckan var på väg att nå kokpunkten så höll två ögonblick på att vända den berusande segerstämningen till ett nattsvart mörker. Först ett ögonblicks obeslutsamhet i försvaret, Scezny något på mellanhand och vips så öppnade sig läget för den inbytte Salpingidis som kunde forcera in kvitteringen.
Kort därefter kom den situation som bara var millimeter från att förvandla hela den förväntade hemmafesten till ett trauma av katastrofala proportioner. Scezny välte en framstormande Salpingidis över ända och därmed verkställdes den dummaste regeln i fotbollen, nämligen den som innebär frilägesutvisning plus straff. Man kunde till och med via TV-bilderna känna ångesten som präglade stadion i det ögonblick som Scezny fick syna det röda kortet..
Polen har i historien präglats av att vara ett land som vårdar minnena av svunna tragedier(andra världskriget och den hårda Sovjetstyrningen under det kalla kriget). Ur dessa extrema omständigheter har också sprungit anspråkslösa och anonyma hjältar. I det sammanhanget passar namnet Przemyzlav Tyton perfekt in. Att komma in och ta en hel nations förväntningar på sina axlar och helt ouppvärmd plocka Karagounis straff är inte bara en prestation värdigt den polska folksjälen, det är också en story värdig vilket rekordmagasinnummer som helst. Hade den knäböjande Scezny vid spelartunnelns TV fått se den straffen gå in , hade han också förmodligen fått se spiken i den polska EM-drömmen. Att Polen skulle repat sig psykologiskt efter det är äl ungefär lika troligt som att Grekland kommer att bli en ekonomisk stormakt i Europa.
Var den här gruppen ska styra kosan efter en sån här öppningsdag tror jag inte ens att den mest inbitne siare kan berätta. Men att det kommer att bli infernaliskt spännande är ingen högoddsare. Ryssarna ser starka ut, men det är nu det gäller att hålla ångan uppe, och i nästa hemmanation möter man en hemmanation som vill och behöver återupprätta lite av den heder som man tappade i och med den genomklappning som man faktiskt bitvis stod för i andra halvlek.
Tjeckien tar sig an Grekland och det står ju helt klart att det är tjeckerna som har mest på spel där. Ytterligare en förlust och man är borta. I och för sig så är grekernas chans vid en eventuell förlust också ganska liten. Mycket talar för att det kommer bli en ganska tät och låst historia där ingen kommer att vilja bjuda på något. Ryssarna och polackerna däremot, jag undrar om de har i generna att spela tight, och därför tror jag att även den matchen kommer att bjuda på en hel del mål.
Frågan är om Kuba,Picszek och Lewandowski har den fart som krävs för att straffa den något åldersstigna backlinjen och om Tjeckien kan lyfta efter fredagens överhalning. Det är frågor som jag tar med mig till tisdagens matcher, för det blir godbitar jag inte tänker missa. Tänker du?
