0

Krönika: Det finns alltid en chans till en sista öppning

Det är vackert med drömmar. Alla bär vi på våra egna som i större eller mindre omfattning bir realiserade. Vi har olika förhållningssätt till våra drömmar. Vissa av oss tror benhårt på att det vi drömmer kan bli en realitet, medan andra anser drömmarna vara romantiska och orealistiska utopier. Vi har olika förutsättningar för våra drömmar. Beroende på vilka drömmar man har kan vissa kriterier såsom ekonomi, miljö och tillfälle vara avgörande. För den långe från Rosengård så var olika förutsättningar och förhållningssätt mest mumbojumbo.

Zlatan Ibrahimovic fintade,klackade och spexade sig fram till dörren som leder till fotbollens himmelrike. Väl där gav han den svenska jante en fet käftsmäll innan han öppnade dörren till sitt livs resa. Frågan är om det är på Milanello som epilogen i den långa sagan om Zlatan skrivs? Eller finns det ytterligare ett kapitel att skriva? Och skrivs det i så fall hos någon av de båda extränarna José Mourinho, i Madrid, eller Roberto Mancini i Manchester?

En öppning, det finns alltid en öppning. Det är med den inställningen som Zlatan tagit sig an varje enskilt ögonblick i sin karriär. Detta oavsett om det har gällt att värdera ett läge till att göra en dribbling som hade fått exempelvis John Carew att tappa hela apelsinkorgen i golvet, eller att byta klubb för att söka nya utmaningar, nya kickar. Dessa kickar har lett den svenska landslagskaptenen från Holland till Italien till Spanien och tillbaka till Italien. Nya öppningar, hela tiden.

Sagan om Zlatan är i denna bok-era ganska uttjatad och alla som älskar fotboll i allmänhet, och Zlatan i synnerhet, kan den. Vi har fått följa med genom perioder av stulna cyklar i barndomen och sprängda korvkiosker under perioder av holländsk vantrivsel. Kickarna har alltid funnits närvarande och de har naturligtvis fått sitt crescendo på fotbollsplanen.

Frågan är bara vilka kickar som finns kvar för Zlatan att uppleva? Hans imponerande obrutna svit av seriesegrar fick ett abrupt slut efter hans gamla klubb Juventus framfart. Halva Milans lag försvinner nu in i fotbollspensionens trista skugga och kvar står Zlatan med frågorna och det kvarvarande drivet av kickar. Kan Milan ge honom dem? Vill Milan ge honom dem? Vill Zlatan satsa på Milan? Frågorna är många och svaren är få, hittills.

Milans tränare Allegri är bergsäker på att Zlatan kommer att stanna i Milan nästa säsong, men han beskriver ändå transferfönstret med ett ”allt kan hända”. Efter Zlatans missuppfattade(?) kritik mot Milans ekonomi och Milans satsning är det som att hela klubben slutit sig samman kring en ”nu jäklar ska vi få dem att förstå att vi inte släpper Zlatan”-strategi. Men någonstans kring vägen blir den för övertydlig och därmed mindre trovärdig.

Det heter att man ska göra Zlatan till kapten och att man ska bygga laget kring Zlatan och Thiago Silva. Men jag tror inte för ett ögonblick att det, för Zlatan, handlar om att få en bindel på armen eller fagra ord om att man ska bygga laget kring honom. Han vill ju åt Champions Leaguetiteln, ligatitlar. Det är nya kickar som behövs för att få denna 100-kilosturbo att kicka igång, För längst därinne bor det fortfarande en ung Rosengårdskille som vill mer, som vill visa att han kan nå sina drömmar, även om han egentligen inte längre har något att bevisa.

 Zlatan själv kör gokart på Gotland och nojsar på med landslagspolarna och på frågan om hans framtid svarar Zlatan som vanligt ingenting. Eller? ”Det finns alltid en chans”. Just de orden fäller Zlatan in i en bisats, och är inte de väldigt lika Allegris ”Allt kan hända”?

För att nå den sista drömmen, för att skriva det sista guldskimrande kapitlet i boken om Zlatan så behöver han se den sista stora öppningen. Den öppningen som han redan som ung kille satt och berättade och drömde om i filmen blådårar. Då ville han köpa en Lamborghini med texten ”toys” på. Idag handlar om att nå den där ”jävla champions”. Båda drömmarna är lika vackra, och för den strulige killen från Rosengård lika uppnåeliga.

Hinder är något som Zlatan aldrig bekymrat sig om och det faktum att han själv med sitt till synes vaga uttryck ”Det finns alltid en chans” satt huvudet på spiken så tror jag att han ser den sista öppningen att nå den vackra drömmen. Någonstans vore det ju den perfekta slutpunkten på en karriär som skimrat just lika vackert som drömmen.

Sedan var den sista öppningen uppenbarar sig vet egentligen bara Zlatan, men jag tror att möjligheten att komma tillbaka till Spanien, vinna Champions League och få knäppa Barcelona på näsan är en chans som är för bra för att avstå. Det är en öppning som, om det ges möjlighet, Zlatan inte kommer att missa. För det är ju inte sån han är…

 

Jon Lidberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *