0

Lidberg betraktar: EM-dag 3

Officiellt: Laxalt lånas ut från AC Milan

I fotbollens barndom så var siktet i stort sett bara inställt på motståndarmålet. De första dokumenterade matcherna från mitten av 1850-talet visar på en uppställning som ungefär motsvarade 1-1-8, eller möjligtvis 1-2-7. I den första landskampen mellan England och Skottland 1872 kom lagen till spel med dessa uppställningar, eller varianter av dem, och matchen slutade ironiskt nog 0-0.

Vindarna i den internationella fotbollen har virvlat runt i alla möjliga riktningar sedan dess, och man har gått från 2-3-5, till WM-system, via 4-2-4,4-3-3 och 4-4-2 och till det som idag är det förhärskande, nämligen en variant på 4-3-3. Det som under den senaste 10-årsperioden växt fram med två ”sittande mittfältare, s.k Pivotes, och en ensam toppforward är ett spelsätt som i många länder konkurrerat ut det klassiska 4-4-2.

Nu har de två senaste mästerskapens suveräna segrare Spanien tagit spelsystemstombolan till en ny nivå. I EM-premiären mot ett sturskt Italien kom man till spel med ett sorts 4-6-0 spel utan naturliga anfallare. De senaste fem årens rollmodeller när det gäller offensivt, fantasirikt och målfarligt spel radade upp två mittfältstreor bakom varandra.

Om det gick bra? Tja, en poäng i en EM-premiär är i och för sig inte kattskit. Om det var bra? Vi kan säga så här: det var ett experiment som jag har svårt att se kommer att upprepas under en överskådlig framtid.

Att komma till spel med en anfallsduo som heter Antonio Cassano och Mario Balotelli kan bara en totalt orädd coach göra. En duo som i sina värsta stunder hittar på mer galenskaper under en match, än vad en normal spelare gör på en hel karriär.

Antonio Cassano, som tagit sig tillbaka både till livet och till fotbollskarriären efter den stroke som han drabbades av som följd av ett allvarligt hjärtfel, visade upp ett sprudlande spelhumör i en första halvlek som i det stora hela hade mycket övrigt att önska. Cassano sköt,dribblade,passade och var en ständig källa till oro för framförallt högerbacken Arbeloa, men också den normalt så stabila Gerard Pique. En Cassano som, i alla fall på planen, visade upp en ödmjukhet inför sin uppgift som man sällan skådat. Tekniskt briljanta nummer blandades med uppoffrande löpningar, och i jämförelse med sin anfallskollega Balotelli så visade Milananfallaren sig vara en grovjobbare och korgosse allt i ett.

Mario Balotelli, den färgade adopterade killen som strular mer än de italienska statsfinanserna, gjorde en blek figur. Han visade ett ögonblick av briljans då han snodde bollen av en trög Sergio Ramos, bara för att i nästa stund passivt invänta att Ramos skulle hinna resa sig, springa ikapp och tackla. Efter den kliniske strikern Antonio Di Natales inhopp är det mycket som tyder på att Balotelli kommer att få se stora delar av turneringen från avbytarbänken.

De regerande världs och europamästarna Spanien då? Jo, man kom alltså till spel utan någon enda anfallare.  Man lämnade alltså offensiva pjäser som Torres,Negredo,Pedro,Llorente och Mata på bänken. Del Bosque skickade istället ut sex mittfältare i två olika tre-formationer. I den första defensiva trean startade splitvisionkungen Xabi Alonso tillsammans med Tiqui-Tacakejsaren Xavi och vattenbäraren Busquets medan i den något mer offensiva trean gick Iniesta och Silva på kanterna medan Fabregas skulle operera i mitten.

Ett tag såg det faktiskt ut som att Del Bosques gameplan löd : Vi rullar runt bolluslingen tills italienarna somnar av tristess och sen rullar vi in den i mål. Nu blev en eventuell sådan taktik helt verkningslös då den italienska backlinjen med en omskolad De Rossi i spetsen effektivt stängde alla eventuella ytor som fanns.

Vad blev då summan av detta spanska hopkok? Ja, ett par saker stack ut efter en första halvlek där Spanien fastnade i ett apatiskt tiqui-tacaklister utan mål eller mening.

  1. 1.       Xavi och Xabi Alonso är två gudabenådade spelare som båda vill vara den som styr det spanska spelet. Det har man ofta klarat av förr, men nu hamnade man i det dilemmat som England haft med sin Gerrard-Lamparddiskussion och Sverige med sin Anders-Kimdito. Att få dessa båda att fungera tillsammans blir en knäckfråga för Del Bosque, jag tror nämligen inte att han bänkar någon av dem.
  2. 2.       Djupledsspelet, eller avsaknaden av detsamma, var lika tydligt och närvarande som klagomål på domaren och pinsamma filmningar i ett ”EL-Clasicomöte”. Det statiska rulla runtspelet som Spanien presterade i första halvlek kommer effektivt att kväva all form av gulddrömmar för ”La Roja”
  3. 3.       Spanien saknade ett naturligt kantspel. Iniesta( som för övrigt var matchens genomgående bästa spelare) och Silva vandrar långt in i banan och gör det därmed enkelt för motståndarna att centrera sin backlinje och hålla spanjorerna framför sig.

Efter att ha varit en ganska låst och statisk tillställning så var det just två djupledningslöpningar i kombination med tekniskt fulländade passningar som, inom loppet av ett par minuter, gav matchen sina båda mål.

Först var det den pånyttfödde eleganten Andrea Pirlo som hittade den nyligen inhoppade Antonio Di Natale med en magisk framspelning. Di Natale visade en kyla som Balotelli bara kan drömma om när han vinklade in ledningsmålet. På samma sätt som de spanska mittfältarna är gudabenådade spelare så är det ett epitet som även måste gälla Andrea Pirlo. Det går inte snabbt när den mannen spelar fotboll, men oj vilken känsla han har. Med små lätta tassande steg så verkar det nästan som att han har mockasiner på sig när han smeker fram sina fjäderlätta pass. 33-åringen från Lombardiet kan komma att bli en EM:s verkliga förgrundsfigurer.

Inte många minuter hade gått när David Silva, som kämpat länge med att känna Del Bosques förtroende fullt ut, smekte fram en känslig passning till en framstormande Fabregas som kunde sätta kvitteringen.

Matchen öppnade upp på ett helt annat sätt i andra halvlek, mycket beroende på den inbytte Di Natale i Italien och den likaså inbytte Torres i Spanien. Helt plötsligt så fick de båda backlinjerna, som ärligt talat bara behövde ligga rätt i positionerna i första halvlek, börja jobba med näsan mot eget mål. Det är något som kan avslöja den normalt sett säkraste försvarare och hade Fernando Torres bara haft ett något bättre självförtroende i avslutningsfasen så hade trots allt Spanien avgått med segern. Nu lovade Torres inhopp ändå mer och jag har svårt att se honom utanför nästa startelva. Frågan är bara på vems bekostnad. Den som skulle föreställa Torres position idag var målskytten Fabregas, ska han få lämna över startplatsen? Inte omöjligt alls.

Del Bosque har en hel del att tänka på och de frågor som jag lyfte i ”I nationens tjänst” serien, huruvida spanjorerna är mätta och Tiqui-Tacaspelet är inläst, fick jag inget tillfredsställande svar på idag. Frågan är om Del Bosque vet?

När det gäller kvällens andra drabbning så finns det både mycket att rapportera och inget att rapportera.

Det som direkt kan sägas är att 73-årige Giovanni Trappatonis mannar inte såg ut att ens befinna sig på samma bana. Kroaterna var snabbare,starkare och spelade i en helt annan division. Speciellt förtjust är jag i Evertonstrikern Nikica Jelavic. Hans uppoffrande och riviga spelstil kommer att göra Kroatien absolut livsfarligt i det här mästerskapet. SVT:s experter Johanna Frändén och Daniel Nannskog slog båda fast att Italien och Spanien säkert kommer att gå vidare. Jag tror inte alls att det är så säkert och Spanien bör nog plocka in den där anfallaren för att kunna hota den följsamma kroatiska backlinjen i djupled.

Irland däremot ser ut att bli det här mästerskapets stora strykpojkar och att satsa pengar på att irländarna får fira midsommar på hemmaplan lär inte ge något högre odds.

I nästa runda lär spanjorerna cruisa hem en seger mot Irland, anfallare eller ej lär kvitta. Nästa omgångs rysare blir istället mellan Italien och Kroatien där kroaterna vid seger inte bara skickar sig själva till kvartsfinal, utan sätter Italien i ett extremt prekärt läge. Då kommer förmodligen att krävas att Italien slår Irland stort samtidigt som Kroatien vinner mot Spanien. En sån sits vill alltså Prandelli inte hamna i.

Hur den här gruppen kommer att sluta är såklart omöjligt att sia om. Men jag tror att den här gruppens dark horse Kroatien kan komma att bli en dark horse i hela turneringen. Den undersköne Slaven Bilic´ har dessutom ett av turneringens största sparkapital i en man som tillhörde de mer osynliga i gårdagens viktoria.

His name is Luka.

Jon Lidberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *