Krönika:Den engelske sherpan

Tenzing Norgay är världens genom tiderna mest berömda sherpa. En man som tillsammans med Edmund Hilary blev de första att någonsin bestiga Mount Everest 1953.  En sherpas uppgift är lite slarvigt sammanfattat att vara guide och vägvisare till bergsbestigare som vill ta klivet upp på Mount Everest och andra berg i Himalaya.

1953 var Roy Hodgson sex år gammal och hade troligtvis inte bestigit så höga kullar då. Inte heller var det någon som visste att den unge Croydongossen 59 år senare skulle bli den mest påpassade och omskrivna sherpan i fotbollsvärlden. En vägvisare för 23 fördömda – tills de bevisat drevet om motsatsen- män som ska bestiga ett av de högsta berg som fotbollseuropa har att erbjuda, nämligen EM. Han har samlat en brokig expedition för sin strapats och för många så kommer det mest troligt att bli den sista färden om än inte i bokstavlig mening.

Sansade bedömare skulle anse att England skulle göra en klart godkänd insats om man når det andra baslägret i turneringens kvartsfinal. Man har ett pånyttfött Frankrike, hemmanationen Ukraina och den gamle trätobrodern Sverige på sin lott. Det är en lottning som vare sig kan anses vara lätt eller svår. England kan vid ett lyckat gruppspel vinna gruppen, men kommer man snett på det kan man lika gärna hamna sist.

Nu är sansade bedömare inte något som det dräller av på de brittiska öarna. Det är snarare så att de verklighetsfrånvända inavlade journalisterna än idag tror att England är en supermakt i fotboll och inte inser att om det inte varit för en välvillig linjeman från Azerbadjan vid namn Tofik Bahramov så skulle England aldrig haft en titel värd namnet.

Norgay och Hillary klättrade tillsammans upp på Mount Everest. För journalisterna så var knäckfrågan vem som hade varit först, vem som satte sin fot på toppen först och vem som placerade flaggan. Sherpan förklarade och betonade sammanhållningen men tillstod att Hillary varit först på plats. Frågan är hur journalisterna kommer att betrakta och behandla Hodgsons sommarexpedition i Ukraina då han ut flera aspekter faktiskt är andre man på plats.

För det första så ärver han italienaren Capellos kvalexpedition.  I och för sig så gör den gode Roy inte så stora förändringar i den kader som har lett England hit, men vissa ögonbrynshöjare har han bjudit på, mer om det senare, och drevet kommer inte att vara sen på att slå ner på detta om England skulle göra tidig sorti.

En annan aspekt på resonemanget kring att vara andreman är att Roy var etablissemanget, pressen och förbundets(?) andraval. Harry Redknapp utsågs tidigt till förstaval och då Harry själv uttryckte ett intresse för jobbet är det ofrånkomligt att spekulera kring om underhandlingar förts med Tottenham och att de strandat. I flera journalistiska kretsar, med den kanske mindre seriösa aktören The Sun i spetsen, har Roy sågats och till och med hånats. Det kan bli så att Roy står där med trumf på hand till sist och att drevet kommer att få ge sig. Men då måste hans sherpastakter visa sig vara i klass med Tenzing Norgays, och att komma med ett resultat sämre än semifinal är inte att tänka på.

Truppen då? Jo, det finns gamla rävar och unga förmågor. Detta blandas med en och annan skräll och ett och annat frågetecken. På målvaktssidan kompletteras den givne ettan Joe Hart av Robert Green från West Ham och skrällen John Ruddy från Norwich. När man har en så pass given etta som Hart känns det som att andra och tredjevantarna mest är av akademisk karaktär, men visst känns Green lite ”over the hill” och jag tror att både Scott Carson från Bursaspor och David Stockdale från Fulham känner en viss besvikelse idag.

På försvarssidan har snackisen såklart varit konflikten mellan Terry och Ferdinand. Efter samtal med de bägge mittbackarna så stod det klart att det inte skulle vara aktuellt att ta med bägge. Att Roy har valt att satsa på Terry är i och för sig ingen jättesensation då han varit en stor del av Englandskvalkampanj, men att lämna Rio kvar på de brittiska öarna är inget beslut som kommer att lämnas debattlöst.

I övrigt kan noteras att kometen Kyle Walker, som många trodde skulle få en plats i startelvan, stannar hemma med en tåskada. Roy har valt att bara plocka ut sju backar och ett mer eller mindre kvalificerat tips är väl att Walkers skada gjort att det har beretts plats för Arsenals yttertalang Oxlade Chamberlain.

På mittfältet så talar allt för att det är sista striden för det gamla strävsamma paret Steven Gerrard och Frank Lampard. Båda dessa mittfältsikoner ståtar med 90 landskamper och det är ett facit som få mittfältsuppställningar kan matcha. Eftersom Roy officiellt förklarat att Gerrard är hans kapten så återstår det att se om och var det kommer att beredas plats för Lampard.

I övrigt kan man på mittfältsfronten kanske höja på ögonbrynen när det gäller uttagningen av Liverpools ytter Stewart Downing. Downing var i Aston Villa en dominerande och framgångsrik poängspelare som bidrog med både mål och framförallt assist. Under sin första säsong i Liverpool har Downing mäktat med noll mål och noll assists, inte ett facit som skrämmer svenska ytterbackar till exempel. Personligen så ställer jag mig frågande även till Manchester Citys mittfältare Gareth Barry som redan under VM 2010 visade häpnadsväckande tempobrister.

Längst fram så satsar Roy självfallet på Rooney trots att denne är avstängd de två första matcherna. Han kompletteras av den ojämne Andy Carroll, den unge Danny Welbeck och Jermaine Defoe. Uttagningen av Defoe kan av många säkert anses som märklig då han inte startat speciellt mycket för Tottenham i år. Men med Rooney avstängd i de två första matcherna så är Defoe den största måltjuven som England kan uppbringa och jag skulle bli mycket förvånad om han inte startar i premiären mot Frankrike.

Sherpan Tenzing Norgay blev efter sin bedrift med att bestiga Mount Everest dyrkad så till den milda grad att han i delar av Asien ansågs vara en inkarnation av Buddha och Shiva. Skulle sherpan Roy Hodgson leda denna expeditionen till den högsta toppen och guldet så kommer han att bli dyrkad som en inkarnation av Alf Ramsey och Prinsessan Diana och adelstiteln kommer som ett brev på posten.

Det är dock mycket berg att bestiga på vägen och eftersom jag tillhör skaran sansade bedömare så tror jag att basläger två i en kvartsfinal kommer att bli slutstationen denna gång.