Den skicklige tysken som hyllades som Tysklands nästa superstjärna var oerhört duktig och vann många hjärtan, speciellt hos mig då jag fick upp ögonen på honom år 2005. Det minns jag likväl som igår. Han startade sin fotbollskarriär tidigt i Tumringen innan han blev scoutad och upplockad till Borussia Mönchengladbacks juniorlag där han spenderade sin tid på att utvecklas och bli Tysklands nästa superstjärna, det gick som tåget och efter tre år i juniorlaget blev han uppkallad till seniorlaget där han gjorde 17 ligamatcher samt ett mål, det räckte inte eftersom Mönchengladbach blev nedflyttade.
Deisler var oerhört duktig med många fina egenskaper som fotbollsspelare, värt att nämna är hans passningsspel som enligt mig själv har fått namnet ”assist-kungen” med farliga inlägg som satt som ett smack hos anfallarna. Prisa Gud att Deislers f.d kollegor till anfallare fick chansen att spela med en sådan spelare som just Sebastian Deisler . Han hade fantastisk teknik, spelförståelse samt slet som en varg och det är självklart att sådana spelare som Deisler förtjänar att bli en superstjärna?
Då hände någonting som absolut inte fick hända och på tal om det, hände det inte bara en gång utan två gånger. Vad hände honom då? Han drog på sig en allvarlig knäskada/korsbandsskada som tvingade honom till flera operationer, skulle han någonsin ha lusten och motivationen för att komma tillbaka?
När jag var på utlandssemester i mitt hemland, Kosovo år 2005 hade jag turligt nog tillgång till kanalerna som på den tiden sände alla matcher från 2005 års För-VM till den stora Fotbolls-VM året efter, som också gick i Tyskland, För-VM har ett mer känt namn, nämligen Confederations Cup.
I Confederations Cup får länder som vunnit sina respektive turneringar i sina kontinenter delta, undantag hemmanationer och det var Tyskland och det innebar en plats för tyskarna också. Som t.ex Grekland som vann Fotbolls-EM 2004, fick chansen att vara med. I Tysklands första match där de ställdes mot Australien, fick jag plötsligt ögonen på Sebastian Deisler. Oj, vilken spelare han var! Dessutom var det också tyskens första turnering med det tyska landslaget. Nu över till stora frågan, skulle knät som opererats hela fem gånger hålla hela turneringen ut?
Efter den första matchen mot Australien, höll jag tummarna för tyskarna eftersom de hade många otroligt skickliga spelare som Ballack, Schweinsteiger och sist men absolut inte minst Sebastian Deisler. Hans teknik, spelförståelse samt vinnarinstinkten eller inställningen med andra ord, fick mig att gilla den spelaren. Oturligt nog vann de inte Confederations Cup utan fick nöja sig med ett brons på hemmaplan, det är aldrig fel. Knät höll under hela turneringen dessutom, vilket lättade Deisler och hela tyska folket som är fotbollstokiga.
År 2003 gick Deisler till de tyska jättarna, FC Bayern München för att testa lyckan och han kom dit i kryckor efter den svåra skadan han ådrog sig i sista uppladdningsmatchen inför Fotbolls-VM 2002. Frågan är bara om skadan skulle påverka hela karriären. Det började med ett ytterligare avbräck, den här gången valde att inte spela få återuppleva ett Fotbolls-EM som han gjorde år 2000 på grund av depression som satte stopp för tysken.
Efter år 2005 fortsatte karriären utan ett Fotbolls-VM samt EM, det måste ha känts otroligt jobbigt för tysken att gång på gång meddela media att han blivit skadad och att skadorna hastigt kom, måste det dels berott på fel träning och mycket kan bero på det också eller dåliga förberedelser. Motargumenten kan vara otur också, minsta marginal kan avgöra en spelares framtid.
Innan Deisler lade av med fotbollen, kom jag ihåg en speciellt match som jag alltid kommer ha i minnet. Sebastian Deisler hade precis kommit från skada och ställdes mot forna italienska mästarna Juventus på Allianz Arena, han ville verkligen komma tillbaka och kämpade verkligen för det. Han blev målskytt, men det var ett märkligt mål, som Abbiati kunde tagit. Det jag tar med mig från den matchen var Deislers mål samt hans glädje, det var stort och jag pumpades av glädje när jag fick se Deisler jubla och bli grattad av sina lagkompisar. Dessa upplevelser gör fotbollsälskare otroligt lyckliga, både på planen och utanför.
Sebastian Deisler fick tråkigt nog tacka för sig efter att återigen dragit på sig knäskada, och fick på nytt uttala sig i media. Den här gången var det inte gamla vanliga visa som lyder ”jag har blivit skadad, igen” utan den här gången var det ett uttalande som chockade mig och många andra runtom i världen. ”Am Ende war ich leer, ich war alt, ich war müde. Ich bin so weit gelaufen, wie mich meine Beine getragen haben, mehr ging nicht” som innebär, Till slut var jag tom, jag var gammal och trött. Jag har sprungit mycket så jag slitit av benen, det går inte mer.
Med det, bekräftade den tänkta superstjärnan att han kommer lägga skorna på hyllan efter en presskonferens i September 2007. Han blev aldrig den stora superstjärnan eftersom det var skadorna samt depressionen han hade, satte stopp för honom. Tysken hade potentialen att bli storstjärna, till och med den största enligt mitt tycke. Med en sista sammanfattning, var det skadorna som betvingade Sebastian Deisler att lägga skorna på hyllan. Rättvisan segrade inte i den här striden, tvärtom. Den förlorade.
